by Katja on March 16, 2010
Bild: Vad är det här egentligen?
Liknande frisyr varje dag, samma parfym och den där randiga tandkrämen. Mitt liv är rutinerat och jag köper alltid Arlas vanliga ekologiska “ordentliga” 3% fil, jag äter alltid Greve och jag duschar alltid i Palmolive. Idag köpte jag en ny sorts fil som har en smak av honung och ingefära. Jag hoppas att den smakar bra, det låter lite märkligt att blanda dessa smaker och samtidigt så låter det lite underbart. Provar ni olika saker olika dagar och blir inspirerade?
by Katja on March 16, 2010
Jag intervjuade Bodil Malmsten för ett tag sedan. Jag kommer publicera svaren allteftersom. Det finns många människor där ute man kan beundra eller vilja lära sig av och de flesta är bara ett telefonsamtal bort eller ett mail. Har man något att fråga så finns det svar. Ibland flera. Idag berör få böcker oss. De flesta slinker ner som ett glas vatten eller går undan som en snabb morgonpromenad. De flesta böcker är trevliga för stunden men glöms snabbt bort och blir stående givakt dammiga i bokhyllan. En bok borde vara som en relation och som ett förhållande man kan gräva sig in i på nytt efter en tid, full av ord att memorera. En bestående förälskelse. De bästa böcker jag har läst har jag beundrat flera gånger. Mina favoriter kan jag snart utantill. Människorna eller konstnärskapet man möter genom orden måste förflytta oss, öppna upp nya dörrar och stänga andra. Jag mötte Bodil första gången i boken med den underbara titeln ” hör bara hur ditt hjärta bultar i mig “. Om ni inte läser hennes blogg så tycker jag att ni borde göra det. Ni hittar den här. Igår skrev Bodil om hemsidor och bloggande följande:
” Hade Montaigne levt nu och inte mellan 1533 och 1592 hade han direkt insett vilket behändigt verktyg internet är och skaffat sig en hemsida, en så kallad blogg. Att en blogg kan vara ett konstnärligt uttrycksmedel, ett redskap, och inte – som vissa påstår – en fara för tanke och språk, hade varit lika självklart för Michel de Montaigne som för mig. En gång försökte jag slå ihjäl en man med en stekpanna, men inte var det någon som ifrågasatte stekpannan för det.”
Fråga ett till Bodil Malmsten. Hur föds kreativitet och vad är kreativitet för dig?
Allvarligt på djupet så tror jag all kreativitet förs ur en skada. En sund, balanserad person utan ärr – jag tror vederbörande hittar andra utlopp för sin kreativitet än så kallat skapande arbete. Nu talar jag om konstnärlig kreativitet, en för den som är utsatt för att vara tvungen att använda det utloppet ensam och asocial verksamhet. Ett tvång som inte löser någonting men som är nödvändigt. SEDAN finns den vardagskreativiteten med att skapa sitt liv varenda dag, stiga ur sängen och göra något, skapa något av den följande dagen, som alla människor borde tillämpa i yrkesliv, samliv och ensamhet. En kreativitet som inte utnyttjas i den omfattning som vore nyttigt.
by Katja on March 15, 2010
Bilder: Vi tre
Ett tag var det alltid vi tre, nu är det mest jag och några kakor. Om man tittar med ett noggrant öga så kan man säkert skymta en lite rynka eller ett födelsemärke. Så är det bara, det blir så med åren. Det skulle vara roligt att för en dag få vara 19 år igen, äta våfflor i gräset och prata om lördagskyssar. Sist vi sågs alla tre såhär så dansade vi och skrattade åt ingenting eller så skrattade vi åt varandra. Nu gläds vi åt vår naivitet vi bemästrade som stundvis var väldigt trevlig och som nu i efterhand inte kan uppfattas som annat än charmig. Vi pratar bolån, sparande och framtid. Två civilingenjörer och en reklamare. Vi blev vuxna och lämnade lördagskyssarna åt lördagarna. Men vi minns stunderna, dagarna då det alltid var vi tre, då när vi åt överkokt pasta och umgicks på 12 kvm, tittade på för mycket film och när vi dansade och borstade tänderna.
by Katja on March 13, 2010
Bilder: Några av de som fastnat i min kamera under veckan
Ofta när jag somnar så längtar jag efter till att få vakna, särskilt nu när solen är så uppiggande. Våren är snart här. Jag kan redan nu känna hur gräset kittlar under fötterna, fast att gräset inte ens är nära, känna hur pollen irriterar mina ögon. Snälla irritera mig genast, jag är dödstrött på att frysa och bära dubbla strumpor. Jag kan se framför mig hur vi dukar upp med saft och kanelbullar i trädgården hemma i Skåne. Vinbärssaft. Mamma och jag. Jag har tjuvstartat lite på det här med våren. Under veckan som gått har jag haft min första balkongfrukost för mig själv, slagit mig ner på Södermalms parbänkar i solen och fikat utomhus och druckit världens bästa kaffe. Har ni smakat lite smått på våren?
by Katja on March 13, 2010
Jag trodde aldrig jag skulle bli en strukturerad och planerad människa men det det är jag. Någonstans på vägen så insåg jag att om jag ska hinna vara impulsiv och spontan så måste jag planera min vardag. Detta har lett till att jag vet vilka dagar Lidl får in sina matleveranser och vilka dagar ICA får in grönsaker. Jag vet att mitt schampo jag vill köpa bara säljs på ICA Ringen och att på Willys på Götgatan ska man inte handla grönsaker för att de luktar illa. Man kan däremot handla ris. Exempelvis. Det kanske inte är så charmigt men det är högst nödvändigt att ha koll på alla matbutiker. Jag går varje dag runt och tänker på olika scheman, applikationer, förenklingar och vardagsförbättringar man borde göra. Minst en gång om dagen kommer jag på en idé som handlar om hur jag kan och ska göra det enklare för att inhandla mat. Hittills har jag inte kommit på något av värde förutom en kylskåpsidé som jag kanske borde jobba vidare på. Men helst av allt så skulle jag vilja lösa problemet att bära hem maten.
Det finns inga tillfällen som jag känner mig så bitter och irriterad som då. Stackars mig tänker jag för varje steg jag släpar, stackars lilla Katja. För ett par veckor sedan mötte jag en trevlig kvinna som höll ett sött litet barn i handen. Barnet tittade på mig och sa: gud vad hon bär det ser tungt ut. Ja, det är tungt jag fick bära hem på samma sätt igår, svarade mamman. Då ställde jag ner påsarna i den iskalla snön för att ta en paus och lät barnet och mamman passera. Efter ett par pustningar och lite inre pepp så tog jag mig i kragen. Upp med påsarna och halvspring hem, tänkte jag det tar bara fem minuter. Jag passerade mamman igen, nu får vi akta oss sa hon till det lilla barnet. Flickan har uppe ett flow och vi ska inte vara de som stoppar henne. När man väl har ett matkasse flow så får man inte bli stoppad. Sedan blinkade hon till mig och min bitterhet rann av mina axlar, så farligt är det inte att släpa hem matkassar ett par hundra meter. Inte så särskilt när man tänker på alla större världsproblem som också borde lösas. Inte så farligt när man tänker på, buljongen, sopporna, hamburgarna och på all den goda maten.
