Höll handen mellan jätteräkor och laxen.

by Katja on 2010/02/21

Häromdagen hörde jag en man fnittra bakom min axel. Nyfiket vände jag mig om och möttes av ett vänligt leende. Vita tänder, tunna läppar. Mannen hade skäggstubb, grått hår och slitna kläder. Använda strumpor, grova händer, svarta skor och blå manchester. Han vinkade hej med sina ögon. Har ni någon gång lyssnat till ett förälskat hjärta? Hört ljudet av hur det försiktigt bultar fram och i stillhet tar över tillvaron. Färgar sekunderna av utomkroppslig existens. Hans sällskap lutade sin haka mot hans hårda axel. Borrade läpparna mellan sömmen och huden i korsningen mellan armen och axeln. Därefter luktade hon honom bakom örat som en hund luktar på en annan. På det sätt man doftar på den man älskar. Ivrigt Jag rykte min älskades hand från maten. Tryckte hans hand i min. Jag höll den hårt och länge. Mina ögon tittade på paret, sedan på honom. Jag simmade mellan hans hjärta och ögon fram och tillbaka i mannens bultande viskning. Har ni tänkt på hur förälskad man blir när man umgås med älskade människor. De kysstes mellan wasabin och tonfisken. Höll handen mellan jätteräkor och laxen. Och hans bultade hjärta smakade blå manchester och tunna, tunna men så ivriga läppar. Läppar fyllda av wasabi.

{ 1 trackback }

Mer kärlek på nätet! « Tankar Och Funderingar « Elwira Kotowska: kreativ informatör och säljande kreatör
2011/05/21 at 9:05 am

{ 0 comments… add one now }

Leave a Comment

Previous post:

Next post: