March 2010

Bild: H&Ms nya klänning fick följa med hem efter tveksamma funderingar.

{ 4 comments }

Det var längesedan jag skrev något om reklam och kommunikation och det beror inte på att det inte hänt något. Det händer massor av saker hela tiden. Men någonstans tycker jag att vi har stannat till och fastnat. Vi pratar bara om en sak hela tiden. Hur allting ska vara digitalt. Internet. Jag tror inte man kan välja det ena före det andra. Det är faktiskt så att vi trots Twitterfortfarande står flera minuter om dagen och väntar på bussen och stirrar på annonserna i kuren, vi åker tunnelbana, lyssnar på radio och vi tittar på tv(webb eller analog). Vi är inte enbart på internet även om vi spenderar en stor del av vår dag där. TrotsFacebook så dricker vi fortfarande mjölk och någon måste skriva texten till annonsen på baksidan av paketet. Så är det bara. Detta tänket har försvunnit och man pratar nästan inte om det i skolan längre. I alla fall inte på Berghs. Där pratar man om innovation och roliga idéer. Men reklamen då? Vem gör sedan reklam för den roliga idén? Hur ska annonsen se ut?

Det är svårt det här med att gå i skolan för man blir så insnöad på hur det är där och missar ibland att se verkligheten. Jo jag är fortfarande en datornörd och jag tror fortfarande på internet men jag har mer och mer börjat tro på allt det där andra också. På hantverket som reklam är uppbyggt på oavsett om det är strategi, det skrivna ordet eller bild. Så måste man kunna det också. Alla människor har roliga idéer hela tiden, det gör en inte unik sa en av CDna på Great Works. Jag tror på att möta människor där de befinner sig och göra något utav det oavsett om det är digitalt eller analogt. Jag har lärt mig en läxa inte bara av honom utan också av många andra och mest av mig själv. Jag har helt glömt hur man tänker när man ska göra en annons. Och det måste ju en copywriter kunna. Den viktigaste läxan av allt som jag lärt mig är att man inte får tappa bort sig själv och sina egna värderingar oavsett vilken skola eller arbetsplats man går på. Det är så enkelt att det blir så. Att man formar varandra. Att en klass blir så lika och att starka människors värderingar som tidigare var åsikter blir sanningar. Jag tycker man ska vara lyhörd och lyssna men inte glömma bort att känna också. Vad känner jag och vad tycker jag själv innerst inne?(ska man verkligen gå i skolan?)

{ 1 comment }

Bild: Bärnsten

Jag diskuterade med en vän häromdagen om vilket språk som är vackrast. Franska eller italienska. Mitt svar är enkelt. När någon pratar franska så känns det som om jag går på bomull och som hela världen är full av rosa vackra fjädrar. Som om träden slår ut och som alla dricker vin. Världen blir full av gubbar med hattar och cigarrer, baguetter, tyllkjolar och rosiga kinder. Förälskade par och intensiva ögon. Mat, passion, glädje, romantik och förtrollande förälskelse. Ofta har människor bestämda åsikter i den här frågan. Så nu får ni aktivera er. Vad tycker ni, franska eller italienska och varför? Jag vill inte försöka påverka er men under tiden ni funderar så tycker jag att ni ska lyssna på Carla Bruni med sången “Quelqu’un m’a dit” .

{ 5 comments }

Det var längesedan jag skrev något om reklam och kommunikation och det beror inte på att det inte hänt något. Det händer massor av saker hela tiden. Men någonstans tycker jag att vi har stannat till och fastnat. Vi pratar bara om en sak hela tiden. Hur allting ska vara digitalt. Internet. Jag tror inte man kan välja det ena före det andra. Det är faktiskt så att vi trots Twitter fortfarande står flera minuter om dagen och väntar på bussen och stirrar på annonserna i kuren, vi åker tunnelbana, lyssnar på radio och vi tittar på tv(webb eller analog). Vi är inte enbart på internet även om vi spenderar en stor del av vår dag där. Trots Facebook så dricker vi fortfarande mjölk och någon måste skriva texten till annonsen på baksidan av paketet. Så är det bara. Detta tänket har försvunnit och man pratar nästan inte om det i skolan längre. I alla fall inte på Berghs. Där pratar man om innovation och roliga idéer. Men reklamen då? Vem gör sedan reklam för den roliga idén? Hur ska annonsen se ut?

Det är svårt det här med att gå i skolan för man blir så insnöad på hur det är där och missar ibland att se verkligheten. Jo jag är fortfarande en datornörd och jag tror fortfarande på internet men jag har mer och mer börjat tro på allt det där andra också. På hantverket som reklam är uppbyggt på oavsett om det är strategi, det skrivna ordet eller bild. Så måste man kunna det också. Alla människor har roliga idéer hela tiden, det gör en inte unik sa en av CDna på Great Works. Jag tror på att möta människor där de befinner sig och göra något utav det oavsett om det är digitalt eller analogt. Jag har lärt mig en läxa inte bara av honom utan också av många andra och mest av mig själv. Jag har helt glömt hur man tänker när man ska göra en annons. Och det måste ju en copywriter kunna. Den viktigaste läxan av allt som jag lärt mig är att man inte får tappa bort sig själv och sina egna värderingar oavsett vilken skola eller arbetsplats man går på. Det är så enkelt att det blir så. Att man formar varandra. Att en klass blir så lika och att starka människors värderingar som tidigare var åsikter blir sanningar. Jag tycker man ska vara lyhörd och lyssna men inte glömma bort att känna också. Vad känner jag och vad tycker jag själv innerst inne? (ska man verkligen gå i skolan?)

{ 0 comments }