För att man vet när man älskar.

Bild: Walter fotograferar sin hotellutsikt från New York

Han är i New York. Jag borrar in min näsa i hans kudde och försöker hitta doften av kärlek mellan sömmen och dunet men jag hittar honom inte. Istället hittar jag spår av sömn och märken av kramar. Då drar jag täcket över huvudet och fortsätter mitt letande efter honom mellan lakanen, tillslut finner jag hans innersta jag liggande på golvet i form av en tröja. Doften. Jag dricker ett glas vatten och räds av min saknad, hur kan man sakna någon som man redan har, någon som bara har åkt på semester. Det har bara gått ett par timmar sedan han vinkade adjö i natten och nu bemästrar doften av hans tröja min kropp. Millimeter av hans tillvaro som klistrat sig fast i tyget berör min nakna hud. Ibland gör han mig helt vansinnig och då säger han alltid: Vi är lika konstiga du och jag, fast på olika sätt. Ofta får han mig att skratta och vakna i lycka. Han brukar lägga sin hand i mitt knä och jag brukar borra mitt ansikte som ett litet djur bakom hans öra. Letandes efter något. Stundvis kan jag hitta mig själv i en situation då jag drar  i hans arm för att komma åt och lukta under hans armhåla. Doften av honom är så nära där, så nära jag kan komma det bästa. Då biter han mig i läppen och kittlar mig på magen tills det att jag skriker av skratt och gråter. Vemodigt det där med att gråta och skratta tillsammans. Ofta duschar vi ihop men de flesta dagar ensamma. Jag skrubbar hans rygg med oliver och dricker vatten från kranen, klunk. Han smakar på min bara axel och jag sitter tyst och sjunger egenpåhittad musik på det iskalla golvet. Klinkers. Han drar mig tätt intill sig och jag drunknar i hans armar, mellan vattnet från kranen och hans varma kropp. Jag kommer nog aldrig känna såhär, som jag känner nu. Känna så mycket kärlek. Jag blundar.

Minst tre gånger om dagen måste vi kyssas, så vi aldrig glömmer bort hur den andre smakar, så vi alltid vet. Han dricker bär till frukost från utlandet och jag äter mandariner från Konsum. Han frågar vad jag vill bli när jag blir stor och drar luggen från mitt ansikte när jag gråter. Filmjölk, filmjölk och pasta. Jag står på tå i mitt nya nattlinne från H&M och letar efter tallrikar och därefter promenerar vi till ett folkfyllt fik och tittar varandra in i ögonen. Då vet jag, jag vet i den sekunden att det kliar på hans rygg så utan att fråga och utan att han ber mig så lägger jag mina fingrar på hans rygg och kliar. För att jag älskar, för att man vet när den man älskar har kli på ryggen.