From the monthly archives:
Vi har en gigantisk innergård och utanför vår uppgång är det flest blommor. Vattenkannor med rosetter, lila filtar, jordpåsar, påskliljor, nysått gräs och knarriga stolar. När jag var liten brukade jag alltid säga att jag bodde i huset med flest blommor. Då hittade folk alltid hem till oss. Även nu är fallet så. Fast det är varken min eller min mammas förtjänst som det var när jag var yngre, de är alla små söta tanter i prickiga kjolar och höga jeans. Det funkar bra det också.
{ 1 comment }
Bra dryck gör mig alltid lite bubblig. Häromveckan köpte vi först en liten Jolly Colombani men den tog slut så fort. Så vi köpte en stor. Juicen smakar äkta. Full av frukt. Lite som om man sitter i skuggan under ett träd vid ett café i Rom dinglar med benen och andas ut. Tar en paus från vimlet. Om man dricker den så smakar man också väldigt gott när man pussas mellan klunkarna. Vilket är härligt. Både pussarna och klunkarna.
Jag är en barfota tjej som älskar att ha på mig kjol och springa runt i gräset, eller på stranden. Hemma i lägenheten har jag redan börjat gå runt byxlös. På morgnarna går jag ut på balkongen och virar in mig i en filt och dricker kaffe från Stumptown, äter lite fil med honung och kisar med ögonen mot solen. Våren är snart här, innan vi vet ordet av det så kommer även sommaren. Jag vet att jag säger detta varje år men jag tror faktiskt inte jag längtat så mycket som denna gången.
Carolina är en utav mina bästa vänner, hon är alltid glad även när hon är ledsen. Hon känns trygg och varm och man kan prata med henne om vad som helst. Sedan är hon uppriktigt snäll också. Hon är en sådan person som aldrig skulle glömma ens födelsedag, en sådan person som köper med sig 10 par lösögonfransar till en från Tokyo bara för att hon vet hur mycket man vill ha. Hon är en sådan person som alltid får mig att skratta.
Jag vet att jag inte borde (egentligen vet jag inte varför jag inte borde) äta kakor. Men jag älskar kakor och mest av allt så älskar jag bakelser och prinsesstårta. Under vintern blev det många långa eftermiddagar på olika små konditori med en tidning i ena handen och ett skrivblock i andra. Jag älskar att dricka kaffe, leka gammal dam och sitta försynt och försiktigt på stolen och diskutera vädret, hemmafruar och vackra underkjolar.
{ 5 comments }
Så många dagar har mina ögon sett. Säger du. Ibland infinner vi i oss i situationer då vi bara pratar och pratar. Öppet och hjärtligt från hjärtat. Vi sitter och dinglar med benen längs barstolarna på det nya stället. I diskussion. Högt, häftigt, givetvis så håller vi inte med varandra. Som vanligt då med andra ord. Jag skrattar och böjer mitt huvud bak och låter som ett lejon när jag gäspar mot taket. Du blinkar med ditt ena öga. Jag blinkar tillbaka. Hejdlöst böjer jag mig fram och kysser dig framför allas ögon som jag inte ser. Jag ser bara dig.
Mina jeans är trasiga och du brukar kommentera att de inte ser kloka ut men idag så säger du ingenting. Man kan nästan skymta ett par prickiga trosor. Jag har gömt mina fötter i ett par converse och mina armar i först en prickig tröja och efter den en randig. Jag äter älg. Du äter pastej. Det smakar som gåslever säger du, jag tycker inte om gåslever. Så jag smakar inte. Hut gott den än må smaka så vill jag inte. Vi skrattar. Flera gånger. Sedan lägger du handen på min och frågar om jag vill följa med dig hem. Bara sådär. Mellan tuggorna och vinter. Det vill jag säger jag och går för att hämta min jacka i baren. Lite nervöst trippar jag upp för 150 trappstegen till våning fem. Där du bor. Där jag bor. Där vi bor. Där vi älskar.
{ 1 comment }
Simon Sundén föreläser på Berghs. Vi pratar länkar, marknadsföring och sök. Och om Jonas Bergström såklart. Har vi redan dömt honom? Japp. Det spelar inte längre någon roll om han var otrogen eller inte. Google säger så. (och vi är google)
{ 1 comment }
I skolan fick vi i uppdrag att kort beskriva ” hållbarhetens roll “ i kommunikation/reklam. (givetvis utan att nämna vårt hemliga slutprojekt, men vi kan ju säga att det handlar om miljö i alla fall…) Tillsammans med Elin skrev jag texten som kommer att ligga som en voice over i en kort film om oss på www.asustainableplan.se som är Berghs offentliga hemsida för slututställningen.
The role of communicators used to be to sell products. Through mass media the advertising agencies glorified just about anything, from shampoo to ham, without really knowing what consumers wanted or thought important. Today consumers are more aware and with the help of technology they share their opinions on the internet, reaching the vast majority. And since everything is discussed in the open companies have become more vulnerable. To stand out and survive they have to offer something more than just a product and listen to their consumers’ needs. Frankly, we live in a humble and empathetic time where we show compassion for people through charity and where more people choose organic milk over regular. The communicators’ responsibility is to make consumers understand the importance of sustainability. Make people aware. Understand that their choices matter and that it can lead to something good. We’re not saying that our role as communicators is to save the world, but to improve it. As they say, many a little makes a mickle.
{ 0 comments }