Där du bor.

Så många dagar har mina ögon sett. Säger du. Ibland infinner vi i oss i situationer då vi bara pratar och pratar. Öppet och hjärtligt från hjärtat. Vi sitter och dinglar med benen längs barstolarna på det nya stället. I diskussion. Högt, häftigt, givetvis så håller vi inte med varandra. Som vanligt då med andra ord. Jag skrattar och böjer mitt huvud bak och låter som ett lejon när jag gäspar mot taket. Du blinkar med ditt ena öga. Jag blinkar tillbaka. Hejdlöst böjer jag mig fram och kysser dig framför allas ögon som jag inte ser. Jag ser bara dig.

Mina jeans är trasiga och du brukar kommentera att de inte ser kloka ut men idag så säger du ingenting. Man kan nästan skymta ett par prickiga trosor. Jag har gömt mina fötter i ett par converse och mina armar i först en prickig tröja och efter den en randig. Jag äter älg. Du äter pastej. Det smakar som gåslever säger du, jag tycker inte om gåslever. Så jag smakar inte. Hut gott den än må smaka så vill jag inte. Vi skrattar. Flera gånger. Sedan lägger du handen på min och frågar om jag vill följa med dig hem. Bara sådär. Mellan tuggorna och vinter. Det vill jag säger jag och går för att hämta min jacka i baren. Lite nervöst trippar jag upp för  150 trappstegen till våning fem. Där du bor. Där jag bor. Där vi bor. Där vi älskar.