Igår liftade jag hem med Annika, Patrik och lilla Viggo från Helsingborg. De är nog världens sötaste familj. Och Viggo är nog världens sötaste ettåring. Under bilfärden åt vi gifflar, drack MER och delade på ett kilo godis. Pratade om Skåne, framtiden och om allt möjligt egentligen. Det är härligt att åka tillsammans med andra, resan blir inte så långtråkig då. Utan riktigt rolig. Det kändes däremot tråkigt att lämna Skåne, även om Skåne alltid finns kvar. Tråkigare än det brukar. Stockholm känns så klibbigt, stressigt och varmt. I Helsingborg spelade vi minigolf, åt pizzor, drack vin, promenerade i hamnen och diskuterade på baksidan av huset i trädgården. Bland vinbärsbuskarna. Lät klockan gå. Tick tack. Nu är allting som vanligt igen, jag är lite trött på allt det vanliga. Jag saknar havsbrisen, vinbärsbuskarna och strandpromenaden. Och att bara låta klockan gå…
{ 1 comment… read it below or add one }
Tur att vi har kvar vårt skåne!