Luftslott.

by Katja on 2010/07/24

Nästa år ska jag sluta att bygga luftslott och se saker för vad de är. Men jag är rädd att min fantasi torkar ut då och att jag blir som alla andra. Så jag stannar nog i mina luftslott ett litet tag till. Det kanske är det som är att vara kreativ, att våga se saker som egentligen inte är. Tänk om vi tatuerat in alla namn på de människor som berört oss, allihop. Från gubben när vi var små. Vår morfar. Vår far. Grannen vi snodde godis av en läraren som vägrade lyssna. Han vi kysste som kastade rosenblad på vårt hus och skrek. Eller den andra på stranden. Vännen som alltid fick panikattacker på grönområden. Kvinnan som aldrig älskade eller släppte. Hon på ålderdomshemmet. Mariana, med sitt vackra hår. Den första kärleken som stammade och rökte cigarrer, hans föräldrar. Mamma. Mamma, såklart. Anja och hennes blonda hår. Kvinnan som sa att man borde skriva på gymnasiet. Läraren som tyckte likaså. Matteläraren som skrek att man inte fattade någonting. Geografiläraren som kallade till möte: menar du på allvar att du tror att de här länderna ligger i EU. Absolut inte sa jag, men de borde. Hon som vi målade. De tre pojkarna, vad de nu än hette som jag spenderade mina eftermiddagar med i ett ensamt rum och målade med. (de var mycket bättre än jag) Idag går de på konstskolor i Amerika eller Paris. Vem vet vad deras tavlor kommer att kosta. Killen i kjol på lägret som var fotomodell och sa att mina ögon förföljde honom. Han som grät. Han som sprang. Han som stannade. Han som aldrig försvann. Hon som bakade Wienerbröd på Kullagatan. Han som lyssnade på Lifehouse. Tina. Patricia. Min syster. Li, som blev vuxen och som nu har skaffat barn. Pernilla, alla diskussioner. Tänk om.. Allihopa funnits..på oss. Siri, hennes röda hår som inte längre är rött. Han från Norrland. Han med såpbubblorna. Nya vänner, Sophie från England med sitt engelska hår och underbara skratt. Läraren som sa att man var duktig. Han man bråkade med. Franska män. De från Amerika. Allihop. Alla vänner. Annas smala ben, grannarnas eviga tjat. Barnen som skriker. De som pratade om teknik. Medier. Alla dem. Mamma, och så mamma. Hon hade haft en stor.

{ 3 comments… read them below or add one }

1 inga-lill hansson 2010/07/24 at 11:00 am

Tack för att jag fick en så stor… du vi hade varit alldeles fyllda av tatoo över hela kroppen..inte en liten ren hudbit över.. KRAM

2 Andreas Sundqvist 2010/07/25 at 10:17 pm

I like ;)

3 Li 2010/07/27 at 5:24 pm

Fint kaka! men jag är fortfarande lite barn.. eller rätt mycket. jag ska vara barn i hela mitt liv!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: