åka karusell.

Vi trängs bland alla som är fjorton och ska åka karusell. Jag känner mig gammal och bräcklig. Festivalen luktar som en festival ska göra. Svettiga gubbar, sockervadd, nyhånglade ungdomar och en hel del förväntan. Vi skriker och skrattar precis som då. Den enda skillnaden är att man blivit lite längre, lite mer vuxen och att man efteråt mår illa. Men det är nästan lika roligt att åka karusell. Det är den där frivilliga ofrivilliga känslan av att inte ha kontroll. Luta benen över karusellen och släppa taget med händerna och svälja massa förväntningar. Blodsmaken i munnen, huvudvärken, ömma ben. Och så runt, runt, upp och ner och hit och dit. När jag var yngre åkte jag nästan alltid gratis, så fort det kom en man eller kille och skulle ta min biljett så log jag och öppnade mina ögon, då tittade de alltid så snällt och sa “äsch”, fast “äsch” på deras språk. För de pratar så sällan svenska. Idag betalar jag glatt för min biljett, orkar inte flirta, heller inte trängas bland alla sminkade, överklädda små damer. Det får ta sin tid att stå i kön, jag kommer nog slutligen fram.