När jag möter nya människor som jag haft kontakt med via bloggen eller på något annat digitalt sätt så säger de ofta. Amen åh, pratar du skånska och så tittar de på mig som om jag vore en Teletubbie. På samma sätt som folk brukar bli förvånad över att jag är “så snäll”. Jag antar att jag ser ut som en hård, kall människa som pratar stockholmska. Men i själva verket så pratar jag grötigt, fnissar och är hemskt snäll. Jag hoppas inte jag gör er besvikna.
Han: Du har börjat att prata mer skånska på sista tiden.
Jag: Visst är det vackert?
Han: Va, va sa du?
Sedan förstår jag mig inte på folk som orkar vara märkvärdiga och byta dialekt hela tiden. Nej tack, jag tänker prata skånska in i evigheten. Jag tycker att det är en vacker dialekt och jag älskar när det grötar runt i munnen så att folk knappt förstår. Sedan tycker jag om att använda fraser som stockholmare inte har någon aning om vad det betyder. Det är lite som att ha ett eget hemligt språk. När man ringer och försöker beställa taxi och sedan så kommer det ingen bil. För chauffören förstod inte vilken gata han skulle köra till. Då får man gå. Alla dessa promenader vill jag inte vara utan. Och så kan jag lyssna på “när en flicka talar skånska.. “ och låtsas att den bara är till mig. Det skulle jag aldrig för något pris i världen vilja ändra på.
{ 6 comments… read them below or add one }
Fortsätt med skånskan snäckan! Det är vackert
KRAM
Jag hittade hit efter att jag sett dig hos Ronnestam förra hösten, så jag är inte rädd för din skånska. Men jag håller inte med om att man är märkvärdig om man byter dialekt. Jag är född och uppvuxen i Östergötland och har i botten den dialekt som alla dumhuvuden har på film (tänk efter hur de som är lite bakom i Jönssonligan pratar)
men det är inget jag skäms över. Däremot har jag alltid, ända sedan jag varit liten, härmat/anammat den dialekt som pratas där jag befinner mig. Var jag i Göteborg började jag prata göteborgska och när jag var i Skåne drogs jag åt den skånska dialekten. Nu bor jag i Stockholm och prata någon form av stockholmska, inte som min man som är uppvuxen här (han tycker förresten inte att han har någon dialekt, hahahaha) och inte södersnack, och de allra flesta kan inte gissa att jag är uppvuxen på en bondgård på den östgötska slätten.
@Pernilla såklart! Och tack för gratulationen.
@Helen Nej jag förstår det haha. Jag tror bara det är så att vissa människor gör det medvetet och andra omedvetet. Hoppas du inte tog det som en pik, för det var inte menat så. Det är bara tråkigt kan jag tycka när folk anstränger sig för att passa in och vara som alla andra. Jag har själv en god vän som byter dialekt hela tiden beroende på vem hon är med och det känns gulligt och charmigt. Haha, jag trodde alltid alla dumhuvuden hade skånsk dialekt. Men det stämmer verkligen har inte tänkt på det riktigt förr. Sedan skriver jag bara ibland saker som kommer rakt ut som inte har någon direkt eftertanke. Hoppas du får en fin helg!
Ja, också hör man att de inte kommer ifrån Stockholm genom sin överdrivna stockholmska
och alla dessa iiiiiiiiii en.
Håll på era dialekter stockholmare såsom skåningar för det är fint med dialekter.
Hej LillTUSS när jag läste på Lärarhögskolan, då uppmanade vår svensklärare att ALLA skulle bevara sina dialekter… det var ett kulturarv, så det så. Kram
Visst är det så, vissa vill passa in och slipar bort sin dialekt, andra kan inte behålla dialekten, den bara försvinner.
Tack, helgen har varit topp