Jag hade velat köpa en keps med en tryckt text som i rubriken ovan. Ungefär så känns det, många gamla tankar som ska ut och många nya som ska börja gå. Läskigt? Absolut. Spännande? Givetvis. Jag har bestämt mig för så mycket på den sista tiden att jag nästan måste skriva upp allt och ha som ett litet manifest för mig själv i fickan. Ibland glömmer man att fråga sig själv vem man vill vara, hur man vill leva och med vem man vill leva tillsammans med. Det är så lätt att livet bara tuffar på och att man tappar viktiga saker, som sin kärna, vad man tror på och sina värderingar. Läskigast är när man tappar bort sig själv. Fast det är också först då man kan resa på sig och bli den man vill vara. Och när man inte vet exakt vad man vill så kanske det är lättare att fråga sig själv vad man inte vill. Jag vill inte…
Märklig dag igår. På så många sätt. Dagen slutade i kväll som slutade i plötslig förälskelse. Han hade svart hår, bruna ögon och en något intensiv flackande blick. Lite lagom ointresserad av omvärlden. Istället för att sitta ner som alla andra på bussen så stod han mitt i gången, vilket irriterade alla. Men så fort någon mötte hans ögon så smälte de. Det verkade som om han skulle kunna göra exakt vad som helst och ingen skulle någonsin kunna bli arg. Vilken mäktig egenskap. Lite som pojken i boken Parfymen, i slutet då alla förälskar sig i hans blotta närvaro.
Hur som helst så hade han charm, utstrålning, attityd, var självsäker och vacker. Alla log mot honom och flera gånger böjde jag mig ut från mitt säte för att försöka möta hans ögon. Han brydde sig inte. Mötte aldrig min block. Han stod med en tjej, en vacker sådan och ibland undrade jag om hon förstod vilket kap hon skaffat sig. Jag nöp min syster i armen och sa: vi bara måste gå av på samma ställe och liksom bara titta på honom lite. Absolut sa hon, vi hoppade ut i snön och jag böjde mig ner över honom. Vad heter han sa jag till tjejen. Kalle svarade hon. Han var en bulldog, en vacker liten sådan och jag var förälskad.
På rätt människa kan en “fel näsa” bli rätt. Konstigt. Och på fel människa kan en “rätt mun” bli fel. Vilket är nästan ännu konstigare.