Jag rusar in på Apoteket och beordrar närmsta biträde att hjälpa mig. (Fast, riktigt så otrevlig är jag faktiskt inte.) Hur som helst, framme vid solskyddssortimentet gör jag som vanligt, ställer 100 frågor och luktar, klämmer och känner. “Jag vill ha den med mest skydd, helst över 50″. Det finns ingen över 50, säger kvinnan och trycker en tub i min hand. Hon tittar nyfiket på mig och frågar om jag ska resa bort. Innan mitt svar hinns med kommer hennes följdfråga; Hur länge? Jag tittar henne i ögonen; New York, en vecka (övertygad om att hon förväntat ett svar som Mexico, eller något annat klibbigt).
(På sistone har jag blivit lika rädd för solen som jag kan tänka mig att min mamma var för tysken när hon var liten. Jo, för då brukade man nämligen skrämma barnen genom att säga så “akta dig så inte tysken kommer”.)
{ 1 comment… read it below or add one }
hej hej jo så sa de på 50-talet. eller det var nog vanligare med ryssen……