I år ska jag leva mina drömmar sa han och jag njöt, vackra ord får mig alltid att känna mig mer välkommen. Mindre ensam. Vi åt korv, åkte båten och lämnade Sverige för ett något varmare Danmark. Där strosade vi runt i butiker. Jag är som alltid högst fascinerad över hur komplicerat det kan vara att handla underkläder, hur fruktansvärt tidskrävande och ansträngande det är att ta av och på sig kläderna. Ett linne av, därefter en tröja, en tröja till, en halsduk, ett halsband (som i ren reflex alltid råkar följa med), en jacka. Slutligen klar. Naken, framför spegeln. Jag vet inte varför men när jag står där naken i bar överkropp stirrandes på min hud och mina bröst i spegeln så känner jag mig mer kvinnlig än någonsin. Stolt. Och ändå inte. Det är så komplicerat det här med att vara kvinna. Det är inte bara som att man bara är och vaknar. Man måste vara också. Jag önskar att underkläder vore som skor, att man hade en storlek som passade oavsett märke. (förutom italienska skor de är alltid så väldigt små) BHar måste av någon anledning provas och jag avskyr detta moment. Det är förmodligen därför jag helt enkelt struntade i att bära bh under ett par år tills det att min chef sa att det störde kunderna och att folk blev distraherad. Då fnissade jag hjärtligt, ett par bröst, herregud, ett par bröst. Eller så använde jag inte bh i ren protest mot att världen anser att vi måste bära bh. Jag har knappast så pass stora bröst att jag har något som måste hållas på plats. Bröst är detsamma som en enkel rodnad. Vi har ju de alla och ändå så blir vi generade och distraherade så fort vi ser ett par. Något så naturligt. Samtidigt måste jag erkänna att jag som så många av mina vänner har alltid fascinerats av bröst.
Jag tror kvinnor och tjejer är mer upptagna över och kring sina bröst och kring sina kroppar än killar. Inte för att det spelar någon roll om de är stora eller om de är små, om de ser ut som hundvalpsöron eller om de är fylliga. Jag tycker nog att alla är vackra, så länge personen som bär dem fnittrar och ler så spelar utseendet i sig inte någon stor roll. Det är något jag lärt mig på senaste, under åren jag vuxit upp och intagit någon form av mognad i jakten på att bli vuxen. Det spelar så liten roll, en byxstorlek, en bh, fylliga läppar, platta. Det är bara glittret bakom stjärnan som får den att lysa. Ingenting annat. Jag jagade bhar i flera timmar, hittade till slut en på REA, en vacker sådan men när jag skulle köpa den så hade butiken stängt. Vilket nu i efterhand var tur, jag har inte råd att köpa fler saker, fler saker gör inte mig lycklig. (även om jag inbillar mig det för stunden och även om det känns fantastiskt skönt att slita av prislappen på den nya tröjan och snurra två varv framför spegeln och le, den känslan kan vi aldrig förneka även om vi stundvis försöker) Efter min brösthysteri slog jag mig ner i den knarriga stolen på fiket jag blev förälskad i. Drack min andra kopp varm choklad och bläddrade i en dansktalande tidning.
Han bad mig skriva en lista, en lista jag tycker att ni också borde testa att skriva även om ni kan göra det själva. Jag tycker att vi bör hålla våra stunder av ren pateti för oss själva, eller bland våra vänner, de på cafét som vet allt om oss. Skriv ner tre personer ni beundrar, det kan vara er mamma, er mormor eller någon på TV. Skriv varför ni beundrar personerna. När ni gjort det så skriver ni ner tre personer ni känner raka motsatsen för, de som stör er. Var ärliga, helt ärliga. Jag var det, det var lite läskigt och pinsamt att sitta mittemot ett par ögon och säga att man ogillar någon man egentligen inte har någon rätt att inte tycka om. Men viktigast av allt är att skriva ner anledningarna till varför man känner så. Vad säger, gör eller hur beter sig den personen som får en att känna sig så. Sedan läser ni de bra personerna och de dåliga, deras egenskaper. För där har ni er själva, era positiva sidor och era negativa. Er spegelbild. De sägs att de vi avskyr hos andra är de sidor hos oss själva vi är mest rädda för. På mig stämde det väldigt bra, jag rös och äcklades lite av mig själv. Ibland tror jag att vi behöver äcklas lite av oss själva, på samma sätt som vi måste våga tillåta oss att bli stolta över den vi är. Stolta när vi säger något bra, när vi får alla rätt på provet, eller när vi gör något fint för någon annat. Stolta när vi står där halvnakna framför en spegel i Danmark och provar underkläder. Det kanske är då i den stunden vi borde sträcka på oss själva och peka in i spegeln och säga. Hej, hej, herregud det är ju bara jag.
{ 2 comments }