I en rutig skjorta från Hong Kong begav jag mig i ett alldeles par för höga röda skor tillsammans med min syster på fest. Drottninggatan 74. Andrea, Anja och massa med andra var på bra humör och musiken dånade i trappen. Jag tänkte och skrattade för mig själv, såhär hög musik kan man inte spela i Stockholm. Där är det så många arga grannar och regler, i Skåne spelar man så hög musik man vill. Vi surrade runt och fnittrade och låg på köksgolvet och fotograferade. Dansade, dansade. I Helsingborg dricker man inte en öl i baren utan man får en flaska Champagne. Jag dricker inte öl, tycker det smakar ljummet kiss och luktar äckligt. Och han som alltid brukade spela saxofon på Mink spelade högt. Jag log åt honom. Jag tror han kände igen mig, jag brukade dansa åt hans musik. Vi har blivit äldre och en del av oss har på riktigt vuxit upp, skaffat barn, familj, bil, en karriär. Jag avskyr allt som är tråkigt. Jag är så rädd för att ha tråkigt. Så många underbara kvällar saxofonkillen förgyllt med sin musik. Det är magiskt när någon spelar live tillsammans med musik som dånar och skakar ut från de största högtalarna. Hej, en gammal vän, en till. Någon från London och någon från Paris. Alla verkar ha lämnat men när vi möts i mörkret så är vi likadana som vi alltid var. Han låtsas inte se mig, fast att jag ser att han ser. Vi ser alla att han ser. Någon jag en gång älskade, jag lägger mina fingrar på hans axel och Anja och jag fnittrar lite grann. Sådär som flickor gör. Hej, vi pratar, hans nacke luktar likadant och sedan tar orden slut och jag vill dansa. Hej, på dig kära främling. Hej på din gamla vän. Folk från ens förflutna kan få en att få ont i magen samtidigt som man ler. Det är nog en trevlig bitterljuv smak som doftar i näsan. Som en dröm, en nyckel till en annan ålder. Nu lyssnar jag på musik, sitter i mitt ruffsiga hår yrvaken i sängen och tittar försiktigt ut genom persiennen, jag undrar hur den här dagen ska bli. Jag undrar om vi kommer dansa.
{ 0 comments }
Igår rymde pappas katt och modemet la ner, vi skrattade, drack glögg och målade med akryl, jag älskar att måla. Kol tycker jag nog allra bäst om, när jag var liten drömde jag om att bli konstnär och att skriva böcker. Idag målar jag sällan, men det ska jag ändra på under det nya året. Alla underbara vänner har redan börjat smsa julhälsningar och fast jag knappt ätit något idag så är jag redan mätt. Har fixat med kolan och julgodiset under morgonen och en och en annan bit har istället för att vikas ihop i söta papper hamnat i magen. Jag har öppnat mina paket från mamma och pappa och jag har aldrig någonsin fått så mycket saker. En fördel med att flytta till en annan stad är att man är saknad och blir då mer bortskämd. Jag älskar min mamma, hon är världens bästa mamma, hon tänker så finurligt och hittar alla saker man vill ha, som man inte har råd att köpa. Tack! Nu ska vi snart ut i snön och fira jul med släkten. Hoppas ni får det ni önskar och att ni har någon att fira med. Julen är hemskt kommersiell och vi får inte glömma bort vad den handlar om. Att skänka en varm tanke till någon annan, krama sin mamma en gång extra, ställa ut gröt till tomten, eller hälsa på en ensam människa som sitter ensam på bussen. Jag önskar er alla en riktigt God Jul!