Trollskog
Vintersol
Kyla
Ett litet dopp
Promenad
W halkar
Ännu en underbar dag i Skåne, mellan träden, solen, svanarna och molnen. Jag sitter i flera stickade tröjor och vickar försiktigt med foten. (jag vickar alltid lite smått på benet, han brukar kalla det för att jag paddlar, när jag ska sova bredvid honom så ligger jag och paddlar med fötterna mot hans vänstra ben, som om jag vore på väg någonstans, i vattnet, i havet, simmandes genom sängen. Visst har jag sagt att jag älskar havet? Jag tror nog det) Lyssnar på Melissa Horn och dricker en kall kopp kaffe. Har flera tårar i ögonen, får alltid det av hennes musik. Den får mig att skratta och gråta, minnas och hoppas och att kramas hårt och hårdare. Har precis avslutat en varm äppelkaka med vaniljsås framför levande ljus. Melissa Horn introducerades för längesedan för mina öron. Först av Viggo genom ett sms, du borde lyssna på det här Katja, jag tror du kommer att tycka om. Jag satt i min säng och åt en kaka och lyssnade på ett par rader, stängde av och hoppade ner i badkaret. Det var höst och året var 2008. Sedan gick jag tillbaka till sängen och lyssnade igen, flera gånger på samma låtar, skrev i min blogg och försökte sprida hennes varma, vackra ord. W blev också förälskad. Ibland lyssnar jag på henne varje dag. Ibland blir jag trött på all tragik och hennes självömkan och vemodiga sätt att vara. Sedan lyssnar jag igen, det är något vackert med kärlek som aldrig blev och kärlek som aldrig blir av. Det är något vackert med saknad. Min favorit är ” Hanna “.
{ 1 comment }